Gör det värt besväret
En dåligt planerad reintroduktion är dömd att misslyckas och är slöseri med tid, pengar och liv. Utöver detta sprider det en föreställning om att de flesta reintroduktioner misslyckas. Detta kan leda till ett ökat motstånd till att använda metoden. I en tid där allt fler arter minskar och deras utbredning fragmenteras är behovet av reintroduktion som metod större än någonsin. Ge den därför inte sämre rykte utan läs på och se till att göra det ordentligt direkt.
Vi sammanfattar här kort vad den senaste forskningen säger om hur vi bäst går tillväga för att skapa nya livskraftiga populationer.
Plantor istället för frön
Genom att sätta ut plantor istället för att så frön ökas överlevnaden markant. För fleråriga arter bör även plantorna vara stora, konkurenskraftiga exemplar i blomningsmogen ålder. Vi behåller därför plantorna i plantskolan, där de får noggrann skötsel, tills dess att de är stora och starka.
Använd många plantor (men minst 50 stycken)
Ju fler plantor som sätts ut desto bättre. Alla plantor som sätts ut kommer tyvärr inte att klara sig, även om fler överlever om plantorna är i blomningsmogen ålder. För att ta höjd för detta bortfall bör så många plantor som möjligt planteras ut, men minst 50 plantor. Reintroduktioner med fler än 50 plantor har haft större framgång än de med färre.
Använd (om möjligt) flera olika populationer som frökällor och korsa mellan populationer för att motverka inavel
Att blanda flera olika populationer har visat sig leda till bättre framgång vid reintroduktioner. Det har även visat sig att plantor insamlade från kontrollerade korsningar mellan populationer leder till bättre framgång. För arter med låg fruktsättning kan handpollinering även markant öka mängden frö som kan samlas in. Handpollinering är även ett bra sätt att garantera att de frön som samlas in är resultatet av utkorsningar — istället för inavel eller ännu värre självbefruktningar.
Maximera genetisk variation
Genetisk variation är bland annat viktigt för att arter och populationer ska kunna parera förändringar i livsmiljön och sjukdomar. Vid en reintroduktion vill vi därför skapa en population med så mycket genetisk variation som är möjligt. Allt för att skapa de bästa förutsättningarna för att populationen ska klara sig långsiktigt. Vi har därför total spårbarhet och kan följa varje plantas härkomst — från insamling av frö och vidare till utsättning i naturen.
Välj lämplig plats för utsättning, markbered innan utsättning och vårda plantorna tills dom etablerat sig
Platsen där plantorna ska sättas ut på måste vara en lämplig plats för arten. För orkidéer innebär det att det måste finnas en kompatibel marksvamp så att nya frön kan gro. Annars är en utsättning inte mer är de plantor som sätts ut. För att kunna anses lyckat ur en naturvårdssynpunkt ska utsättningen leda till självständiga föryngringar alltså att nya plantor spontant tillkommer och populationen växer i antal plantor. Innan utsättning ska konkurrens från andra växter minimeras genom att markbereda ytan där plantorna ska sättas ut. Arbetet är dock inte klart bara för att plantorna är utsatta utan plantorna kan behöva vårdas efter detta så att de får chans att etablera sig så bra som möjligt.
Uppföljning
För att kunna lära sig av varandras misstag bör alla reintroduktioner följas upp. Uppföljning bör ske både kortsiktigt och långsiktigt. För långlivade arter som till exempel brudsporre och guckusko bör uppföljningen sträcka sig över årtionden.
Läs mer
Ewen, John G., red. Reintroduction Biology: Integrating Science and Management. 1. ed. Conservation Science and Practice Series 9. Oxford: Wiley-Blackwell, 2012
Gargiulo, R., Adamo, M., Cribb, P.J., Bartolucci, F., Sarasan, V., Alessandrelli, C., Bona, E., Ciaschetti, G., Conti, F., Di Cecco, V., Di Martino, L., Gentile, C., Juan, A., Magrini, S., Mucciarelli, M., Perazza, G., Fay, M.F., 2021. Combining current knowledge of Cypripedium calceolus with a new analysis of genetic variation in Italian populations to provide guidelines for conservation actions. Conserv. Sci. Pract. 3. https://doi.org/10.1111/csp2.513
Godefroid, S., Piazza, C., Rossi, G., Buord, S., Stevens, A.-D., Aguraiuja, R., Cowell, C., Weekley, C.W., Vogg, G., Iriondo, J.M., 2011. How successful are plant species reintroductions? Biol. Conserv. 144, 672–682.
Maschinski, J., Albrecht, M.A., 2017. Center for Plant Conservation’s Best Practice Guidelines for the reintroduction of rare plants. Plant Divers. 39, 390–395. https://doi.org/10.1016/j.pld.2017.09.006
Söderquist, L., Broberg, A., Rosenberg, V., Sletvold, N., 2020. Predicting heterosis and inbreeding depression from population size and density to inform management efforts. J. Appl. Ecol. 57, 1459–1468. https://doi.org/10.1111/1365-2664.13643
Orchis Natur Norden AB 